En svaghet
Jag har en om inte fatal svaghet så åtminstone en som orsakar mig en del hel problem. Det är nämligen så att jag har en fäbless för riktigt tajta byxor och då menar jag rejält snäva. Helst ska de se ut om det är påmålade på kroppen. Jag inbillar mig att jag blir snyggare så och får en mer tilltalande figur och profil. Nu är det högst osäkert om det är sant. Häromdagen var det en person som frågade om jag var på väg till någon balettskola eller något i den stilen. En annan person tyckte att mina byxor såg ut som en sådan där tajt dräkt Vasaloppsåkare har fast avklippt så att det blev Vasaloppsbyxor. Jag förstår inte riktigt det där. Har alltid klätt mig så och jag har varit övertygad om att den typen av byxor passar mig överlägset. Visst, jag har provat med vidare varianter också men det kändes så fel. Det var inte jag, allt blev fel liksom, jag kände mig bortkommen och vilse. Jag kunde knappt tänka på något annat. Nej, jag måste ha snäva byxor. Fast jag kanske kan övergå till något mindre snäva, de kanske inte behöver vara helt slickade mot benen. Min vana att bära den här typen av byxor har dessutom medfört en del problem. Bland annat drabbas jag av urinvägsinfektion lite väl ofta och så ska man ju inte behöva ha det.
Leave a Comment